Jag är redo.

Hallå!
 
Kom hem från skolan för en liten stund sen. Veckans ända lektion, och min allra allra sista lektion någonsin är avklarad! Dock skulle jag inte kalla det för någon lektion direkt, vi samlades gjorde en tävling, fick förklarat för oss hur mycket vi utvecklas under dessa 3 åren och sist men inte minst ett stort lycka till i framtiden. Ush jag tror inte att jag kommer fattar att jag aldrig mer kommer gå i skolan igen... helt sjukt.
 
Jag kanske inte talar för alla studenter när jag säger detta men för mig, har skolan varit en trygghet i livet. Något som jag vet att jag ska gå till varje dag, där jag vet att flertalet timmar under dagen kommer spenderas, stället där jag får träffa alla mina kompisar. Såhär har det varit sen jag var sex år, alltså i hela 15 år. Det finns liksom inga frågetecken eller konstigheter. Jag ska gå till skolan, det är någon som har bestämt det, så punkt. Min trygghet i livet kommer nu försvinna, tas ifrån mig. Nu är det ingen som har bestämt vad jag ska göra, det finns ingen punkt. Det finns bara en massa frågetecken och konstigheter. Nu är det upp till mig vad jag ska göra varje dag, alla timmarna under dagarna, hur och när jag ska träffa mina kompisar. Nu kan jag göra vad jag vill, när jag vill. För många kanske detta låter helt underbart, men för mig gör det verkligen inte det. Jag vet inte vad jag vill göra, jag vet inte vart jag hittar min trygghet nu, jag vet inte vad meningen med livet är? 
 
Jag kanske inte talar för alla studenter när jag säger detta men för mig, är det så sjukt skrämmande att ta studenten. Jag intalar mig själv hela tiden att tänk om jag hade haft ett halvår kvar till studeten nu istället, då hade jag kunnat fixa allt mycket bättre, då hade jag kunnat ta vara på tiden mer, då hade jag känt mig mer redo. Men jag vet att jag aldrig kommer känna mig redo för detta. Men jag har iallafall bestämt mig,  
jag är redo. 
 
             
 

Kommentera här: